Idag ställde jag faktiskt inte klockan för att jag tänkte att jag lika gärna kan skita i om jag vänder på dygnet nu, eller om jag sover bort hela dagen. Jag vill ändå inte ha den, jag vill ändå inte leva. Jag vill ingenting!

igår somnade jag till en gammal barnfilm. Musse Pigg och hans vänner firar jul. Jag gillar att bli nostalgisk, att tänka, höra och känna saker som jag gjorde när jag var liten, att få drömma sig iväg till en värld där inget är som idag.

När jag var liten, när jag hade en hel familj, när mitt enda bekymmer var vilken kompis jag skulle leka med samma dag. Kommer så väl ihåg att jag nästan varje eftermiddag satt på bänken i köket och ringde runt till mina kompisar för få leka med någon.

Jag känner mig så värdelös och fånig som hela tiden skriver att jag inte vill leva och att det här inte alls är vad jag vill. Varför skulle jag få vara bortskämd med att få som jag vill? varför skulle något gå bra för att jag ber om det? varför? varför?