jobbiga morgontankar
Läste precis syrrans blogg. Hon bloggar från Miami där hon går i skolan nu i en månad innan hon kommer hem igen. Jag är så otroligt avundsjuk. Men sen tror jag aldrig att mitt psyke hade klarat av att göra det där. Träffa massa nytt folk, prata en massa engelska och vara med i flitiga diskusssioner i klassrummen.
Det får mig att känna mig väldigt värdelös. Som om, jaha här åker alla åt olika håll och upplever saker och så sitter jag här hemma framför datorn varje dag, ätstörd och bara hoppas att jag inte ska hetsa. Vad har jag för något liv egentligen?
Är självklart otroligt glad för hennes skull.
sv: aw, tack :)
Är likadan. Samtidigt som jag är glad över att andra har det bra är jag helt otroligt avundsjuk. Önskar att jag slapp oroa mig för hets hela dagarna.. Fy.
<3
Känner precis likadant med min syster. Hon har alltid varit så perfekt! Snygg, bra betyg och omtyckt av alla. Hon bor också utomlands och på ett sätt skulle jag också vilja våga men det verkar ju krävas mkt psykiskt och jag vet inte om jag skulle palla det.
Men vi måste lära oss att se det som är bra med oss och vem vet vi kanske också åker utomlands i framtiden? :) Vad har du för sysselsättning nu? Pluggar, jobbar eller "ledig"?
Vad är det för typ av jobb? Trivs du?
Jag pluggar och tar snart socionomexamen men ska läsa till lite mer.
Var sak har sin tid. ; ) Ditt äventyr kommer komma. Och tänk som så - när du kommer ur din ätstörning (för det kommer du göra!) kommer du ha en livserfarenhet och en självinsikt som få andra har. : )